Linda Fagerström
Sydsvenskan
23 april 2016
Ulrika Segerberg
Monkey Wrench. Galleri 21, Malmö, t o m 1/5.
Ett par jättefötter med röda tånaglar möter i entrén. Knalligt skära, gjorda i grov stengodslera. Den ena foten har rest sig halvvägs, som stelnad mitt i ett steg. Kanske ett språng i jakten på resten av kroppen? Den finns längre in i utställningen. Ett par händer hänger ensamma på en metallstång, som kvarglömd tvätt. På väggen intill, två bröst. Två fläckiga bäckenben, ett par vita benknotor och en stege klädd med köttfärsfärgad velour – hu! Det handlar dock inte om mänsklig anatomi. Utställningstiteln ”Monkey Wrench” antyder snarare en apa.
Flera kroppsfragment har längst in i utställningen fogats samman till en ljuskrona. Konstnären har inspirerats av det kapell i tjeckiska Sedlec, som dekorerats med skelettdelar från 40 000 människor. Ulrika Segerbergs krona är tyngd av girlanger där ben och kotor i keramik hänger på köttkrokslika stänger: ett magnifikt smycke, absolut, men med klart morbida undertoner.
Och visst är alltsammans en smula obehagligt. Ändå har kroppsdelarnas former ett naivt uttryck som lockar och roar blicken snarare än stöter bort. ”Monkey Wrench”, betyder skiftnyckel men används också på engelska för att uttrycka något som stör eller förstör – och visst stör objekten, eftersom de inte infriar de förväntningar vi har på keramik. De är inte smäckert symmetriska, långt ifrån de drejade mjuka linjer vi förknippar med lera.
Att arbeta skulpturalt med keramik är en trend både i Sverige och internationellt. Särskilt det som Ulrika Segerberg gör, att bryta mot materialets aura av autenticitet och spröd skönhet, syns allt oftare. Naivt formade figurer och kladdigt glaserade objekt som kombineras med garn eller textil har blivit allt vanligare på gallerier i New York och Amsterdam, där Ulrika Segerberg utbildade sig för 15 år sedan, men också i Berlin där hon nu har ateljé och hem.
En lokal svensk parallell finns i Småland och det brott mot glas- och kristalltraditionen som bland andra Åsa Jungnelius arbetar med: ett maxat uttryck som driver med glasrikets stolta historia. I Skåne har vi hittills sett ganska lite av denna nyorientering som utmanar på gränsen mellan skratt och avsky, men ”Monkey Wrench” är en god början.