skymningsrummet och ormen
Du vill lämna dem
men du vet att du kommer bära med dig
skymningsrummet och musiken
doften utav terpentin och höstäpplen
ditt arv
utan skymningsrummet
kan du inte verka
Det kommer att bli bra
min unge
Världen är din
Jag bär på detta satans garagerum vart jag än går
Tjugo kvadratsmeters tomrum
mellan mig allt jag upplever
den smutsiga yllemattan på golvet
Färgfläckarna på mina kläder och händer
Jag bär med mig den stängda dörren ut till snickarboden
och fan vet om jag inte även bär med mig spöket som står och hyvlar vid sin snickarbänk
skriver
texten en orm
slingrar sig
sida efter sida
bokstäverna
ormens fjäll
Språket språket språket
Det omöjliga språket
Jag längtar efter det
Jag längtar efter sammanblandning sammansmältning sammandrabbning
Jag längtar efter uppluckrade gränser
Jag längtar efter att lösas upp tappa kontrollen bli en del av dig
sväljer dig
du blir en del av mig
skapa mitt i världen är främmande och skrämmande
Ormen min mor
jag ska skriva henne armar och ben
Jag ska skriva henne ett tydligt omhändertagande ansikte
Jag ska skriva henne händer som håller mina händer
Jag ska skriva henne läppar som kysser gropen i min nacke
Ana – mor på turkiska
A N A K O N D A
Orm som mor Här finns formen
På sidorna ringlar hon sig fram
ORD
MOR
ORM
FORM
Lämna tveksamhet och tvivel
Bada i skymningsrummet
Vissa saker är förutbestämda och det här är en sådan sak
Ge efter
Mina fingrar smälter samman med färgen på duken
Kontaktytan är min
Rummet är mitt